Upptäckten

Sid 1 av 2

Alba

Historien om M/Y ALBA II's bärgning börjar med att Peter Upmark får välsignelse från Marga Westerdahl, dotter till ALBAs sista ägare, att försöka bärga fartyget. Peter började sina efterforskningar med att kontakta alla gamla varvsgubbar från Neglinge varvet, där ALBA haft sin sista hemmahamn. Peter fick höra flertalet olika versioner om var ALBA egentligen hade sänkts med speciellt ett rykte fångade Peters intresse. Det var ett obekräftat påstående om att disponent Westerdahl hade fått tillstånd till att sänka fartyget.

Landsortsdjupet eller Kanholmsfjärden

I mitten på 1960-talet fanns det två platser i Östersjön där man kunde få tillstånd till att sänka båtar. Det ena stället var Landsortsdjupet och det andra vid militärens ammunitionstipp på Kanholmsfjärden. Eftersom ALBA låg vid Neglingevarvet var Peter ganska övertygad om att ALBA låg någonstans på 100 meter djup i Kanholmsfjärden.

Geologiska institutet forskningsfartyg Stratos

För att kunna söka effektivt bildades en arbetsgrupp bestående av Peter Upmark, Karl Wåhlander, Anders Waernéus, Johan Winqvist och Johan Dandin. Gruppen vände sig till geologiska institutionen vid Stockholms Universitet och dess forskningsfartyg Stratos. I 3-4 knops fart, med hjälp av en sonarutrustning - en s.k. sidescanner, som släpades under Stratos på ca 70 meters djup - kartlades ammunitionstippen varv efter varv. Man fann ett par tre tänkbara ekon av fartyg i ALBAs storleksklass. Och speciellt ett eko gav en tydlig bild av ett fartyg med samma mått och form som ALBA. Man kunde på ekobilden se ett fartyg som stod rakt upp på botten, där också en skorsten kunde urskiljas. Peter var ganska säker på att detta var ALBA.